Jag är Vintergatan på en axel och gömmer mig i de mörkaste rum, släpas ut av ingenting dag ut dag in och räknar ryggrad. Räknar alla ben som sticker upp under min hud och gråter, spyr i mitt huvud, tänkte att jag befann mig på rätt väg i samma sekund som jag föll och glömde att jag skulle bestraffas för varenda obehindrade andetag av förhoppningar som jag vågade ta förra veckan. Får skylla mig själv. Tusen råttor som gnager i mitt bröst och jag sätter fredagskvällen i halsen. Detta är skit. Detta är ett jävla skämt och jag orkar inte mer.